Tillsatser i ekologisk mat

Inom EU – och därmed även i Sverige –finns 316 godkända livsmedelstillsatser. Av dessa får cirka en tiondel användas i de ekologiska matvaror som bär Kravmärket. Färgämnen, sötningsmedel och alla så kallade smakförstärkare med E-nummer hör till de många tillsatser som är bannlysta från Kravprodukterna.

Tillåtna tillsatser i Krav-märkta produkter är:

•Fyra konserveringsmedel .

•Nio antioxidationsmedel , det vill säga ämnen som liksom konserveringsmedlen bidrar till att förlänga hållbarheten hos ett livsmedel.

•Tre förpackningsgaser , som också de syftar till att göra så att varan håller längre.

•Sju emulgerings- , förtjocknings- och stabiliseringsmedel , som alla används för att på olika sätt påverka matvarans konsistens.

•Fem syror , baser och salter , som nyttjas för att ge sälta eller för att påverka livsmedlets ph-värde.

•Fyra övriga tillsatser , som fungerar som förtjockningsmedel, surhetsreglerande medel och klumpförebyggande medel respektive jäsmedel.

Parallellt med detta märke finns numera även EU:s ekologiska märkning, som är mindre känt av svenska konsumenter men på många punkter överensstämmer med Kravs.

När det gäller tillsatser skiljer sig de båda märkningarna i synen på nitrit och nitrat, som är de mest ifrågasatta konserveringsmedlen eftersom de i höga doser misstänks kunna orsaka cancer. De används i skinkor och andra chark-varor för att öka hållbarheten och få dem att förbli vackert rosa. I Kravprodukter är de totalförbjudna, medan de ännu kan tillsättas i EU:s ekologiska livsmedel, om än i lägre halter än i konventionella produkter. Inom några år kommer de dock att vara borta även ur de EU-ekologiska livsmedlen.

Ekovarorna – såväl Kravs som EU:s – innehåller alltså klart färre tillsatser än det oekologiska butikssortimentet. Men helt tillsatsfria är de inte. Dessutom får de innehålla:

•Aromämnen, som tillsätts som smaksättning när råvarorna inte räcker till; dock bara om dessa ämnen kan betecknas som naturliga, vilket är ett töjbart begrepp.

•Jästextrakt, som används i samma syfte som den ifrågasatta smakförstärkaren mononatriumglutamat (E621) men har svagare effekt på grund av lägre halt av glutaminsyra.

•Industriellt processade ingredienser som modifierad majsstärkelse.

Så den som av något skäl även vill undvika dessa livsmedelskomponenter kan alltså inte förlita sig på den ekologiska märkningen utan måste studera innehållsförteckningen.

Andra bloggar: hälsa, mat, livsmedel, samhälle, konsument, matblogg, matlagning, kost,

Avloppsslam = en lastbil med kycklingben?

Enligt Gunnar Lindgrens senaste nyhetsbrev kan slammet kan liknas vid en lastbil med kycklingben. Så här skriver han:

När vi beskriver innehållet i någonting är det det ämne som dominerar, som bestämmer hur det skall karaktäriseras, benämnas och användas.

- Har vi en burk med 80 procent grus och 20 procent mjöl kallar vi detta för grus och behandlar det som grus.

- Har vi en burk med 99,5 procent mjöl och 0,5 procent grus kallar vi detta för förorenat mjöl.

- Har vi en burk med 100 procent mjöl kallar vi det för rent mjöl och kan äta detta.

Vad skall vi mata åkern med?

När det gäller slam finns det cirka 9 procent avfallsmetaller i ett normalt slam och cirka 3 procent fosfor. (Enl Jan Eriksson SLU rapport 5148). Ändå kallar reningsverken detta för "växtnäring" och inte metallavfall, vilket borde vara den rätta benämningen enligt ovan. Enligt Erikssons undersökning fanns det slam som innehöll mer än 17 procent metaller medan fosforhalten var 2,2 procent. (Stöde i Medelpad).

Man sprider metallavfall - det värsta vi kan göra med åkermarken eftersom man sedan inte kan ta bort metallerna i efterhand - och kallar detta "växtnäring" och "kretslopp". Detta kan illustreras med en lastbil med kycklingben. Om vi vill återföra näringsämnen så tippar vi kycklingbenen (fosfor och kalk) på åkern och kör tillbaka lastbilen till staden.Men om vi vill bli av med den skrotfärdiga lastbilen så dumpar vi både lastbilen och kycklingben på åkern och påstår att vi skapat ett "kretslopp" med "certifierad" lastbil och kycklingben.

Varje år bildas i Sverige cirka 200.000 ton torrt slam. Där finns cirka 18 000 ton avfallsmetaller och cirka 5000 ton fosfor. Skulle vi sprida detta på svensk åkermark, innebär det att vi lägger cirka 4.000 skrotlastbilar med sin last på svensk odlingsmark per år. Efter tio år har vi lagt ut 40.000 lastbilar osv.

Vem skulle säga att inte detta är upprörande och oacceptabelt? Vem skulle säga att detta är ett kretslopp? Vem skulle säga ett certifieringsförfarandet inte är annat än en vilseledande kuliss som döljer en fortgående, planerad och oreparerbar förstörelse av vår och kommande släktens odlingsmark? Hör ni de förtvivlade ropen från de ofödda?

Ännu ett inlägg i kostdebatten

Nyligen presenterades i en av de mest betydelsefulla medicinska tidskrifterna, New England Journal of Medicine, en studie av olika dieters betydelse för nedgång av kroppsvikt. Jämförelsen gällde framför allt ”hög kolhydrathaltig/låg protein- och fett­haltig kost” mot ”hög protein- och fetthaltig/låg kolhydrathaltig kost”. Samtliga studiegrupper skulle intaga samma mängd kalorier oavsett sammansättning men cirka 700 kcal mindre än tidigare. Resultatet efter två år var att viktnedgången var densamma i alla grupper oavsett kostens samman­sättning.

Artikeln har väckt stor uppmärksamhet i svenska massmedier och tagits som intäkt för att allt som skrivs och diskuteras om kostens innehåll är ointressant och endast mängden kalorier betyder någonting. Tore Scherstén,professor i kirurgi och fd. huvudsekreterare i Medicinska forskningsrådet, skriver så här ang. kostdebatten:

Hade nu referenterna, som hört av sig i radio och i tidningar, gjort sig besväret att läsa NEJM lite mer noggrant, så kanske de upptäckt att det fanns en kritiskt granskande artikel i samma nummer av tidningen. Denna artikel, av Martijn B Katan, påvisar att den verkliga skillnaden i proteinintag mellan grupperna var mellan 1 och 2 procent jämfört med planerade 10 procent och att skillnaden i kolhydratintag var endast 6 procent mot planerade 30 procent. Martijn B Katan påtalar därmed på mycket goda grunder att den presenterade informationen inte tillåter några säkra slutsatser på grund av att skillnaderna i intagna närings­ämnen är alldeles för små. Han påtalar även att data talar för att många av de enskilda individerna trots ”coachning” inte helt kunnat hålla sig till den föreskrivna dieten.

Alltså tidningarna och TV kollar inte upp ordentligt vad som sägs i forskningsrapporter innan de skriver sina artiklar och gör sina program. Ena veckan ska man äta fettsnålt andra veckan ska man dra ner på kolhydrater, enligt tidningarna. De drar sig inte heller att göra reklam för onyttig mat som potatis och lättprodukter.

Läs också vad bloggen Toxiska epistlar skriver om detta.


Andra bloggar: hälsa, mat, livsmedel, samhälle, konsument, matblogg, matlagning, kost livsmedelsverket

Undvik konstgjorda sötningsmedel i livsmedel

Detta hittade jag i Konsumentsamverkans nyhetsblad:

Om vi nu ska undvika socker - är det bättre att äta produkter som innehåller artificiella sötningsmedel i stället? Vissa hävdar att dessa inte påverkar blodsockret, andra hävdar att när vi känner söt smak kan inte vår kropp avgöra om det är socker som är på väg ner i magsäcken eller om det är sötningsmedel, utan kroppen förbereder sig med insulinutsöndring. Det sägs också att den som är sockerkänslig kan underhålla sitt sötsug med sötningsmedel och mättnadssignalerna kan bli förvirrade så att man äter mer.

Det finns en typ av saft som kallas för ”den utan socker” (Procordias Fun Light), men vad innehåller den i stället? Fun Light Amazing Grape innehåller vatten, surhetsreglerande medel, stabiliseringsmedel, sötningsmedel, arom, konserveringsmedel, antioxidationsmedel, färgämne. Den enda naturliga ingrediensen är vatten – i övrigt innehåller drycken bara kemikalier.

Den allra bästa drycken är rent vatten utan några tillsatser. Men nu har det kommit smaksatt vatten med olika smaken, som smakar pyton. De innehåller bara kemikalier, inget naturligt fruktämne.

Var vaksam när du läser innehållsdeklarationen och undvik aspartam, cyklamat, sackarin, acesulfam K, sukralos, som alla är exempel på artificiella sötningsmedel. När sötningsmedel slutar på -socker (druvsocker, fruktsocker, farinsocker, invertsocker) eller -sirap (glukossirap, majssirap, high fructose corn syrup) är det lätt att förstå att det handlar om socker.

Det finns också s k sockeralkoholer som smakar sött och de slutar på –ol (sorbitol, mannitol, laktitol, xylitol).

Olika typer av stärkelse används också som sötningsmedel, t ex kornstärkelse, majsstärkelse, risstärkelse och modifierad stärkelse. Maltodextrin är en modifierad stärkelse som bl a används som sötningsmedel och konsistensmedel i t ex glass.

Det finns en liten djungel med begrepp som handlar om en matvara är sötad eller inte och vad den i så fall är sötad med. ”Utan tillsatt socker” är ett populärt uttryck liksom ”x procent mindre socker”.

För att vara helt säker på om matvaran innehåller socker eller inte - läs noga igenom ingrediensförteckningen!

Andra bloggar: hälsa, mat, livsmedel, samhälle, konsument, matblogg, matlagning, kost,

Internationella kampanjen Junk Food Generation

på Världskonsumentdagen 15 mars. Junk food Generation är Consumers Internationals (CI) kampanj för att stoppa marknadsföring av ohälsosam mat till barn.

Sveriges konsumenter i samverkan skriver i sitt nyhetsblad om att en stor andel av det som kallas Junk Food riktar sig till barnen och att reklamen är utstuderad och hänsynslös. Det cyniska är att man hänger på denna reklam, just på produkter som uppfattas som nyttiga, utan att kolla innehållet av socker, fett och salt.

Varför ska vi äta cornflakes?
Det började när majsen introducerades och en jättekampanj fick folk att tro att det var nyttigt. Det är en industri av världsformat i dag. Samtidigt exploderar övervikten och diabetes i världen och fokus riktas mer och mer emot de snabba kolhydraterna.

Man anger en produkts GI-värde som mått på hur snabbt kolhydraterna omvandlas till glukos (socker). Cornflakes har GI 116. Jämför nu med socker som har 97, (vid referensvärde vitt bröd = 100) Alltså är cornflakes värre än socker! 84 gram är kolhydrater och socker av totalt 100 gram, alltså 84%. Ett så högt intag av snabba kolhydrater ger kraftiga höjningar i blodsockret och det är inte nyttigt vare sig för barn eller vuxna, friska eller diabetiker.

Alltså är inte detta bra mat! Desto mer klandervärt att speciellt inrikta reklamen på cornflakes just till barn.

Ett av de senaste initiativen är att utnyttja behjärtansvärda insatser, som då ska ge företagen en bättre image, genom att stödja någon ideell verksamhet eller initiativ. Kellogg´s lockar t ex med att för varje sålt paket Cornflakes skänker dom pengar till ett träd i Afrika i samarbete med WWF. Det rör sig om 30 öre per paket. Denna hopkoppling är etiskt tvivelaktig. Man kan naturligtvis samla pengar till goda syften, men just att liera sig med det multinationella majs-företaget Kellogg´s och med barninriktad reklam få oss konsumenter att köpa ohälsosamma livsmedel, är att gå över gränsen till det etiskt och moraliskt försvarbara.

Skänk 1 krona till WWF i stället så att de kan plantera 3 träd och du slipper köpa Kellogg´s cornflakes för 20-25 kr för 500 g snabba kolhydrater. Du sparar 19-24 kronor och din egen och barnens hälsa!

Låt oss slippa denna typ av osmakliga reklam i framtiden!

Andra bloggar: hälsa, mat, livsmedel, samhälle, konsument, matblogg, matlagning, kost,