tisdag 14 augusti 2012

Dole Goes bananas

I efterhand kanske Fredrik Gertten borde ha vetat att han var i riskzonen när han gjorde en film om världens största frukt och grönsaksföretag, Dole. Men sedan kunde han inte ha förutsett hur långt Dole Foods skulle gå för i sin strävan att hindra sina 2009 dokumentära bananer från att nå den stora skärmen.

'' Jag kanske var naiv, men då kanske det är en bra sak att vara naivt,'' säger Gertten, som har varit i Australien denna vecka som en gäst hos Melbourne International Film Festival. '' Om du hela tiden tänker "Åh skurkarna kommer efter mig", kanske jag inte skulle ha modet att göra denna film.''

Bananer byggdes runt ett 2007 rättsfall där Los Angeles advokater Juan Jose Dominguez och Duane Miller hävdade Dole medvetet hade utsatt arbetare på ett bananplantage i Nicaragua för att Dibromochloropropane (DBCP), ett bekämpningsmedel känt för att orsaka sterilitet.

För Kemiföretaget Dow, som hade slutat sälja bekämpningsmedel år 1977 uppstod det övertygande bevis för att medlet orsakade sterilitet, och det förbjöds i USA helt och hållet 1979. Men när Dow skrev för att informera klienter om att DBCP inte längre skulle vara tillgängligt, svarade Dole att underlåtenhet att ge det kemiska medel som utlovats skulle utgöra ett allvarligt kontraktsbrott.

En seger i rätten skulle säkert sända ett tydligt budskap till Dole - ett amerikansk multinationellt företag med intäkter på nästan $ US7 miljarder per år - att sedimentering var ett mycket bättre alternativ än att slåss.

Och vann gjorde arbetarna - utom på en punkt.Sex av dem visade sig vara sterila till följd av exponering för bekämpningsmedlet och tilldelades $ 3,2 miljoner i skadestånd. Juryn beviljade ytterligare $ 2,5 miljoner i skadestånd

Read more: http://www.theage.com.au/entertainment/going-bananas-how-big-money-put-the-skids-on-justice-20120810-23zvs.html#ixzz23Xsq82oL

Bloggar: ,, , , , Göteborg, ,kost, , miljö, kostråd, konsument,konsumenträtt

Så funkar prissättningen på mat

Mat ska vara billigt – kosta vad det kosta vill.Så här skriver bloggen "Johans gröna ögon":

" Kemiska tillsatsmedel har i det närmaste varit en förutsättning för att kunna bygga den storskaliga, specialiserade livsmedelsindustri vi har idag. En industri där förädlingen ofta sker långt från produktionen, något som innebär många och långa transporter – först från gård till fabrik, sedan från fabrik till försäljningsställe. Detta i sin tur ställer höga krav på hållbarhet. Förr i tiden uppnådde man hållbarhet genom tekniker som inläggning, torkning, rökning m m. Man förädlade maten. Idag uppnås lång hållbarhet med hjälp av frysning eller kemiska konserveringsmedel (eller rentav både och). Effektiva produktionslinjer ställer också krav på hur råvaran ska vara beskaffad för att bäst passa in i produktionsprocessen. Där spelar sådant som storlek, form, utseende och renhet stor roll.

I regel ska så slutprodukten säljas under ett varumärke. Idag är det faktiskt ofta varumärket i sig som avgör vilket pris man kan sätta på en produkt. Konsumenten förväntar sig att en viss produkt under ett visst varumärke ska smaka likadant varje gång hon köper den, att hon ska veta vad hon får. Men råvaror är mycket sällan identiskt lika. Olikheterna beror bland annat på växtplats, jordens beskaffenhet, på väder och vatten. Även om odlaren jobbar hårt för att försöka säkra att så mycket som möjligt görs på samma sätt i odlingsprocessen, finns det inga garantier för att resultatet ska bli detsamma. Artificiella smak- och aromämnen fyller därför en viktig funktion när det gäller att reglera, eller jämställa smaker. Även utseendet ska vara homogent. Det justeras med hjälp av en rad medel som fixar till färg och konsistens"

Mycket tyder på att ekologiska produkter på ett mycket tydligare sätt speglar de faktiska kostnaderna för produktionen, skriver Johan.

Tyvärr är det utseende och form som avspeglas också vad gäller kvalitetsmarkörer inom livsmedelshandeln. Kvalitet borde istället gälla smaken.

Bloggar: ,, , , , Göteborg, ,kost, , miljö, kostråd, konsument,konsumenträtt

Findus visste att reningsverket inte funkade

Länsstyrelsen polisanmäler nu Findus efter utsläppet i Vegeå, som beskrivs som en ekologisk katastrof.

Det var i söndags kväll som boende längs Vegeå i Skåne, upptäckte att mängder av döda fiskar låg och flöt i vattnet som blivit gult och illaluktande. Det stod snart klart att orsaken var utsläpp av organiskt material från Findus vilket lett till akut syrebrist i vattnet.

Hela sträckan från Findus till mynningen i Skälderviken tros vara drabbad, och länsstyrelsens experter fruktar att det tar flera år för livet i ån att återhämta sig. Vattnet innehåller mindre än 1 mg syrgas per liter. Det visar provtagningar som gjorts längs hela sträckan.

Bloggar: ,, , , , Göteborg, ,kost, , miljö, kostråd, konsument,konsumenträtt

torsdag 9 augusti 2012

Mjölkbonde använde avloppsslam


Under tre års tid har mjölkbönderna tagit emot i stort sett allt slam som reningsverket i Österbymo tre mil västerut har framställt. Avloppsslammet hygieniseras genom iblandning av kalk och är därför vitt. Reningsverket tar inget betalt för slamprodukten.

Arla fick kännedom om slamspridningen i slutet av april och utreder nu fallet. Enligt Ove Johansson, ansvarig för kvalitetsprogrammet Arlagården, pågår för närvarande en juridisk översyn.Nu riskerar bonden att stängas av.

Slam förbjudet på fodergröda

Enligt Naturvårdsverkets författning från 1994 får slam inte användas på betesmark eller på åkermark som ska användas för vallfodergrödor som ska skördas inom tio månader räknat från spridningstillfället. Samma regler gäller för odling av bär, potatis, rotfrukter och potatis.

Svensk Mjölk tillämpar stängare regler med en karenstid på tre år från spridningstillfälle till skörd. Inköpt foder får ha odlats på slamgödslad mark förutsatt att reningsverket som levererat slammet är certifierat i Revaq.


Bloggar: ,, , , , Göteborg, ,kost, , miljö, kostråd, konsument,konsumenträtt