Enligt Mats-Erik Nilsson, SvD, har principerna för hur denna märkning ska se ut, utformats av EU,. Deras regler ligger till grund för det svenska Livsmedelsverkets föreskrifter. ”Ett livsmedel får inte tillskrivas egenskaper som det inte har”, skriver Livsmedelsverket i sin vägledning till regelverket, och framhåller att det inte räcker med att de påståenden som görs ska vara sanna.
Man får heller inte,utan att direkt ljuga,”vilseleda konsumenterna” genom att på förpackningen uppge något som skulle kunna ge ”ett missvisande eller felaktigt intryck av livsmedlet i något avseende”. Särskilt gäller detta sådana säljande ord som ”äkta”, ”traditionellt” och ”färsk”. Men hur ser det då ut i verkligheten, ute på butiksgolvet? För den kritiske konsumenten är det inte särskilt svårt att hitta exempel på varubeteckningar och reklamuttryck som inte stämmer med produktens innehåll eller framställningssätt.
Några exempel:
De flesta vaniljglassar består varken av vanilj eller av det som traditionellt kallas glass.
•Tryffelolja innehåller inget alls av denna exklusiva svamp.
•”Äkta majonnäs” framställd med hjälp av tre förtjockningsmedel och ett färgämne.
•Svarta oliver kallas ”naturella” trots att de har fått sin svarta färg med hjälp av syrebehandling och färgstabilisatorn järnglukonat E579.
•Bröd är ”butiksbakat” trots att degen kommer från fabrik och levererats till affären i nedfryst skick med ett års hållbarhet.
•”Hemlagad” potatissallad, som kommer ”direkt från köket” men ändå bestå av följande tillsatser: E509, E300, E412, E415, E224, E330, E202, E211 och E141.
Att detta trots allt kan vara möjligt har flera orsaker. En är att tillsynen har lagts på kommunal nivå. Det är de arbetstyngda miljö- och hälsoskyddsinspektörerna i landets 290 kommuner som ska granska butikshyllorna, trots att sortimenten i de stora kedjorna är likartade från norr till söder. Kunden som vill klaga på en produkt hon hittat i sin butik hänvisas alltså till kommunen där hon bor.
Någon heltäckande kontroll av de tiotusentals livsmedelsprodukter som står på de svenska butikshyllorna finns därmed inte. Konsumenten är i stor utsträckning utlämnad till tillverkarens känsla för vad man i hedern i behåll kan påstå. Och samvetet verkar i det fallet vara väldigt rymligt!
Andra bloggar: hälsa, mat, livsmedel, samhälle, konsument, matblogg, matlagning, kost livsmedelsverket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar