tisdag 17 mars 2009

Avloppsslam = en lastbil med kycklingben?

Enligt Gunnar Lindgrens senaste nyhetsbrev kan slammet kan liknas vid en lastbil med kycklingben. Så här skriver han:

När vi beskriver innehållet i någonting är det det ämne som dominerar, som bestämmer hur det skall karaktäriseras, benämnas och användas.
- Har vi en burk med 80 procent grus och 20 procent mjöl kallar vi detta för grus och behandlar det som grus.
- Har vi en burk med 99,5 procent mjöl och 0,5 procent grus kallar vi detta för förorenat mjöl.
- Har vi en burk med 100 procent mjöl kallar vi det för rent mjöl och kan äta detta.

Vad skall vi mata åkern med?
När det gäller slam finns det cirka 9 procent avfallsmetaller i ett normalt slam och cirka 3 procent fosfor. (Enl Jan Eriksson SLU rapport 5148). Ändå kallar reningsverken detta för "växtnäring" och inte metallavfall, vilket borde vara den rätta benämningen enligt ovan. Enligt Erikssons undersökning fanns det slam som innehöll mer än 17 procent metaller medan fosforhalten var 2,2 procent. (Stöde i Medelpad).

Man sprider metallavfall - det värsta vi kan göra med åkermarken eftersom man sedan inte kan ta bort metallerna i efterhand - och kallar detta "växtnäring" och "kretslopp". Detta kan illustreras med en lastbil med kycklingben. Om vi vill återföra näringsämnen så tippar vi kycklingbenen (fosfor och kalk) på åkern och kör tillbaka lastbilen till staden.Men om vi vill bli av med den skrotfärdiga lastbilen så dumpar vi både lastbilen och kycklingben på åkern och påstår att vi skapat ett "kretslopp" med "certifierad" lastbil och kycklingben.

Varje år bildas i Sverige cirka 200.000 ton torrt slam. Där finns cirka 18 000 ton avfallsmetaller och cirka 5000 ton fosfor. Skulle vi sprida detta på svensk åkermark, innebär det att vi lägger cirka 4.000 skrotlastbilar med sin last på svensk odlingsmark per år. Efter tio år har vi lagt ut 40.000 lastbilar osv.

Vem skulle säga att inte detta är upprörande och oacceptabelt? Vem skulle säga att detta är ett kretslopp? Vem skulle säga ett certifieringsförfarandet inte är annat än en vilseledande kuliss som döljer en fortgående, planerad och oreparerbar förstörelse av vår och kommande släktens odlingsmark? Hör ni de förtvivlade ropen från de ofödda?

Inga kommentarer: